I sinom tid

Jag ska bara landa först. Behandla obalansen i kroppen. Göra mig själv basisk igen. Unna mig lugnet och andetaget. Hitta tillbaka till hela kriyor och långa meditationer. Tidiga morgnar. Långa promenader. Ja, ni vet!

Jag har sommarlov i 12 veckor nu. Känner mig så värd det efter allt slit! Har klarat alla tentor och omtentor och är fri att njuta av både egentid och familjetid. Jag känner mig så tacksam!

Vi ses snart! :-)

Annonser

Ett steg fram…

… två steg…

Det började så bra. Jag flög fram som vinden förra veckan. Snabb takt och andades med näsan. Pigg. Uppåt. Ville röra mig hela tiden. Sprang hem när de andra tog bussen. Kunde inte sitta still.
I onsdags började det vända. Det var tungt. Idag än värre. Jag klarade inte ens av att näsandas trots att jag bara tog en rask promenad idag. Munnen la sig i (igen). Jag orkade inte springa alls. Orkade inte ens hålla ett speciellt högt tempo.
Höfterna värker och sittbenen är ömma. Benen känns som stora stockar. Jag är trött.
Det här är nu inget ovanligt. I början dras de flesta med motgångar, förkylningar, värk och allt vad det kan vara. Jag kan bara inte vänja mig vid att jag får utmattningssymtom varje gång jag anstränger mig. Är det för mycket begärt att få svettas några gånger varje vecka utan att tappa all kraft? Ja, ja är vata. Jag ska tydligen bara ägna mig åt lugna promenader och yoga. Men se det tänker jag inte gå med på, för nu vill jag svettas! Inte ta ut mig helt, men jag vill vara aktiv. Få upp flåset! Se vart jag kan komma med ren vilja. Så jag gör inte som jag brukar denna gång, tänker att det är hopplöst och ger upp. Jag kämpar vidare. Fast först lyssnar jag på kroppen. Jag vilar hela helgen. Jag vilar ända fram till tisdag (har föreläsning på måndag). Sedan får vi se. Känner jag fortfarande motstånd tar jag bara en lugn promenad, annars kör jag på. Kanske får det bli två vilodagar emellan istället för en. Det blir nog bättre för det är väl inte konstigt om kroppen får en chock av all rörelse. Jag är inte van att röra på mig så mycket som jag gjort den senaste tiden.

Jag har funderat en del på om den bristande energin kanske beror på att jag slarvat en del med kosten den senaste veckan. Inget allvarligt, men jag åt en pizza i måndags och semlor i tisdags. Trots att jag gjorde semlorna själv fick jag ont i magen. Jag har misstänkt att det var potatismjölet som jag hade i smeten. Å andra sidan kan det lika gärna ha varit honungen i mandelmassan. Jag verkar få ont i magen av alla kolhydrater (förutom banan) numera. Balansen är rubbad. Jag måste vara på min vakt så jag inte börjat slarva igen. Bara semlorna väckte sötsuget igen. Lusten att unna mig saker finns hela tiden närvarande. Det behöver jag göra något åt. Dags att bli strikt igen. Inget unnande denna helgen. Eller nu ljuger jag (lite) för jag har lovat N att vi ska ut och äta ikväll och då bryter jag förstås mot alltihop. Men efter det får det bara bli avokadomousse när suget sätter in. Så.de.så!

Och nu mina vänner önskar jag er en alldeles underbar helg!

Det spritter i kroppen

Etiketter

energi, rörelse

Jag vill röra på mig! Kan inte sitta still!
Jag var ute med lilleman en stund i eftermiddags, men det var inte som vanligt. Oftast kan jag sätta mig ner på en bänk och vänta medan han leker, eller så vandrar jag lugnt efter. Nu blev jag tvungen att springa upp för en backe x antal gånger. Springa lite till. Öva löpteknik. Energin är på väg att nå samma nivåer som för ett år sedan. Och det är ett resultat av kostförändringen.
Jag vågar knappt skriva detta av rädsla för att falla tillbaka på ruta 0 igen. Samtidigt vet jag att jag inte behöver oroa mig så länge jag fotsätter på denna väg.
Det är dags för rörelse. Aktivera energin som legat sysslolös så länge.
Jag får känslan att jag kan fixa allt. Om jag vill!

Idag är det dag 18 utan socker. Jag har fuskat mer än det var tänkt (dock inga sötsaker!), men tror inte att det påverkat i någon större skala. Och med tanke på att jag varit ganska tillåtande blir det inte svårt att hålla fast vid den här kosthållningen framöver heller. Jag behöver egentligen inte förändra något alls, förutom att jag inte längre tar neem-kapslar eller dricker Pau D’arco-te. Imorgon avslutar jag Anti V-kuren också och då är det dags att äta probiotika igen och glutamin.
Jag drack kaffe med grädde i helgen och insåg att det fungerade utan negativa symtom. Dock är jag medveten om att det ska vara en helggrej. Något jag kan unna mig, kanske istället för godis. Börjar jag använda mejeriprodukter var och varannan dag får jag snart problem igen. Detsamma gäller gluten. En pizza eller en smörgås kan jag äta vid något enstaka tillfälle, men sedan är det stopp.
Det kommer att bli lättare denna gång tack vare att jag redan anpassat mig till alternativ till sötsaker. Jag tycker till och med att en del av detta är sött nog ibland. När andra reagerar och tycker att det smakar trist och för lite sött vet jag att jag nått dit jag vill.

Jag är på gång! Äntligen!

 

Inspiration och en liten skadad arm

Etiketter

löpning

Dag 14
Det känns som att jag är på väg att bli sjuk. Det svider i halsen och jag är inte helt med i matchen. Huvudvärken vill inte riktigt försvinna heller. Var troligen inte bara potatisen som spökade. Omställningen med knappt några kolhydrater gör förstås sitt till. Ändå tycker jag att jag ”fuskat” en hel del under dessa dagar. Jag utesluter t ex inte all frukt. Bär och en liten bit banan äter jag i stort sett varje dag. Men inget ris längre, ingen mörk choklad, ingen torkad frukt. Det är ganska mycket som bortfallit och när kroppen är van och inte längre får… ja, ni förstår nog. Inte konstigt att jag varit så sötsugen att jag varit nära att vräka i mig allt i min väg vissa dagar. Och denna längtan efter att gå på café. Men nej, jag låter bli! Denna gången ska jag inte falla för frestelsen. Inte ännu! Inte förrän det känns helt ok i magen. Inte förrän att jag vet att jag klarar det utan återfall.
Och en liten påminnelse till mig själv – ät INTE rödbetor! Jag råkade äta rödbetssoppa på favoritrestaurangen igår. Trodde det var vanliga onsdagssoppan, men så hade de plötsligt ändrat i menyn och då var det för sent att ändra sig. Jag tycker inte ens om rödbetor! Gårdagskvällen bestod av gasig mage (ja fy sjutton!) och ont gjorde det. Visste inte ens att man fick sådana bieffekter av rödbetan. Fast å andra sidan äter jag ju det aldrig så hur skulle jag kunna veta.

I skrivandets stund är jag lite orolig för W som ramlade på gymnastiken ikväll. Han tog i sig med handen som svullnat upp rejält. Misstänker att vi får ta oss till vårdcentralen imorgon. Förhoppningsvis är det inget allvarligt, men han har väldigt ont och har vaknat flera gånger sedan han somnade. Håll en tumme eller två!

Trots att jag känner mig lite låg har jag tillåtit mig att inspireras av löpning igen.

Jag lånade boken på biblioteket förra veckan. Kom mig aldrig för att köpa den när det begav sig, men nu lånar jag ju allt på bibban och där var den.
Är så sugen på att komma igång. Men först måste jag utveckla mina raska promenader. Jag småspringer lite mellan varven redan nu, men jag har verkligen svårt för denna årstid när man måste ha så mycket kläder på sig. När jag lämnat W på morgonen går jag där med mina skidbyxor och kängor. Känner mig som en michelingubbe om jag överskrider snabb promenadtakt. Sedan är jag ju lite sån att jag inte vill skylta med träningskläder när jag lämnar. Det är säkert ingen som ens bryr sig, men det känns som att jag lämnar för att gå och träna. Äsch… jag måste sluta tänka så mycket! I vilket fall känns det ändå bättre att komma igång när det blivit lite vår i luften. Således tar jag det lite lugnt nu. Låter mig inspireras av böcker. Gör lite övningar på hemma plan. Tränar upp fötter, höfter och rörlighet.
Jag föll för ett par nya minimalistiska löparskor också. De var så fina att jag inte kunde låta bli. Tycker om att promenera i dessa skor (köpte ett par likadana, fast i annan färg, förra året) och även om jag inte kan springa i dem ännu så går jag in dem i vardagen. Jag har börjat få allt mer svårt för skor som inte ger plats för tårna. Köpte ju ett par Merrellkängor förra året och det är underbart med svängrum för tårna. Först tyckte jag att de såg ut som ankfötter, men nu när jag vant mig tycker jag att det är ganska fint.  Och mina fötter är glada, vilket förstås är det viktigaste!

Som avslutning bjuder jag på dagens måltider:

Frukost: Chiagröt med några jordgubbar och mandel samt 1 tsk kokosolja.

Lunch: Sötpotatissoppa med myntaspetsad olivolja & pumpafrön samt fröknäcke

Mellanmål: Avokadomousse och Yogitea + 1 tsk kokosolja

Middag: Paleomelett med spenat och bacon

Kväll: En halv liter Pau D’arco-te (ingen måltid förvisso, men…)

That’s it!

Eftersom jag inte orkade fota min egen bok lånade jag bilden i texten från Google.

Sista detoxveckan

Första detoxveckan (eller egentligen är det dag 11 nu) är avklarad. Jag har fuskat lite, men anser att jag var värd det efter att ha ganska strikt. Åt en hembakad paleosemla i lördags och i mandelmassan hade jag lite honung. Jag åt även friterad potatis när vi lunchade på en grekisk restaurang samma dag. Friterad potatis slank ner även igår (oopps) och jag undrar om detta är anledningen till att jag hade en sådan hemsk huvudvärk igår. Jag vaknade upp med huvudvärk (och ledvärk) och den blev än värre efter att jag åt potatisen till lunch. Det är ju ett känt faktum att nattskatteväxter (bl a potatis, paprika, chili, aubergine), som innehåller nervgiftet solanin, kan ge symtom som huvudvärk, illamående, smärta och inflammation. Dessutom har man sett ett samband med dessa växter och intolerans mot gluten. Att man blir känsligare för växterna och att det triggar igång liknande symtom. Jag vet att jag ibland får ont i lederna efter att ha klämt i mig en massa chips och att jag får ont i magen av både kokt och friterad potatis, men huvudvärk har jag inte fått tidigare (vad jag vet). Kanske inte ska vara alltför kvick med att analysera dock. Jag belyser bara problemet nu. Vet att många symtom förvärras när tarmen är skadad. Med tiden får jag pröva mig fram till vad som fungerar eller ej, men jag gissar att potatis, precis som gluten, tillhör sådant som kan ätas max tre gånger om året.

Det jag uteslutit helt under veckan är socker, gluten, mejeriprodukter… ja kolhydrater över huvudtaget nästan. Jag har inte ätit någon frukt alls, inte mer än en halv banan i mina smoothies och i avokadomoussen (avokado, kakao, kokosmjölk, banan) jag brukar gotta mig med till fikan. Några morgnar fick som jag sagt även starta med en banan p g a blodsockerfall, men annars har jag upplevt att jag börjat må allt bättre med ett stabilt humör. Det var bara gårdagen som blev en motsatsens dag då det kändes värre än att vara tillbaka på ruta 0.
Jag startar mina morgnar med 1 glas varmt vatten med 1 tsk bikarbonat. Till frukosten (mestadels chaigröt eller smoothie) tar jag fyra neemkapslar tillsammans med mina D-vitaminer. Till lunchen 3 omega 3 kapslar och till middagen tar jag ytterligare fyra neemkapslar samt c-vitamin, Mega b-komplex och multimineraler. På kvällen dricker jag Pau D’arco-te.
Idag fick jag hem Anti-V kapslar (med humussyra) för att rensa ut ytterligare lite skräp ur kroppen. Nästa vecka börjar jag äta mina probiotikakapslar igen och fyller på med L-glutamin för att hjälpa tarmen att läka. Sedan gäller det förstås att underhålla kroppen på ungefär samma vis som nu. Kanske lite mer tillåtande med viss frukt/torkad frukt, men fortfarande förbud mot socker, gluten och mejeriprodukter.

Och nu ska jag gotta mig med ungefär detsamma som på bilden för att fira att jag är klar med mitt paper. Efter det ska jag hämta liten som vill hem och titta på  bebisfilmer. Vi började titta på våra inspelningar från graviditeten och tiden därefter igår. Så många underbara minnen. <3

Yr i bollen

Etiketter

ketos, sockerfritt

Gissar att jag åt extremt lite (åtminstone för att vara mig) kolhydrater igår. Hoppade även över sista kvällsmålet. Brukar alltid äta något mellan åtta och nio på kvällen, även fast jag vet att jag inte borde. Sista måltiden jag åt igår var alltså vid halv sex.
Vaknade vid sex i morse och mådde bra. Kände mig nöjd efter att ha sovit med hoptejpade läppar för att testa hur min näsandning fungerar. Den funkar uppenbarligen toppen. Märkte inte av tejpen det minsta. Jag och W (som kommit in till oss igår kväll) låg kvar i sängen och myste en stund.
När jag så gick upp märkte jag dock att det inte alls var så bra. Jag kände mig yr och konstig. I badrummet började händerna darra. Fick knappt på korken på tandkrämstuben för att händerna skakade så. Hjärtat slog dubbelt så snabbt. Kroppen kändes låst. Blodsockerfall minsann.
Stoppade i mig en banan och började med yogan. Det funkade någorlunda (förkortade ner kriyan ganska kraftigt), men med meditationen blev det stopp. I en fas ska man hålla andan ute och det gick inte alls. Fem sekunder, sedan fick jag panik. Jag övergick till att bara andas långa djupa andetag.
Eftersom jag inte ville vräka i mig socker blev tillståndet inte så mycket bättre heller. I ärlighetens namn borde jag nog vilat istället för att yoga.
Försökte få W att stanna hemma från dagis, men eftersom det är torsdag och ”hemliga lådan” gick det inte att övertyga honom om något annat. Jag fick snällt ta mig samman på darriga ben. Faktiskt vet jag knappt ens hur jag tog mig dit eller hem. Jag känner mig fortfarande förvirrad. Huvudet är tungt och kroppen extremt stel.
Ketos? Troligen. Men helt ärligt är detta ett av de värsta blodsockerfall jag haft någonsin. Minns att jag fick något liknande när jag var gravid och där benen låste sig så jag knappt kunde ta mig hem. Otäckt, men bara att ta sig igenom gissar jag. Åtminstone för ett tag. I framtiden har jag ju inga planer på att utesluta kolhydrater helt ur kosten. Det är bara nu i början för att kurera magen.

Ja så här sitter jag nu och kan inte så mycket annat. ;-) Plugga kommer inte på tal då jag för stunden känner mig som en ugghh’ande grottmänniska med påk i handen.
Imorgon är en annan, förhoppningsvis bättre, dag.

Bilden har jag googlat fram.

Energins återkomst

Etiketter

reningsprocess, sockerberoende, sockerfritt

Det är så skönt med hemstudiedagar. Jag älskar att vara hemma!
W kan börja en timma senare på dagis. Den friska promenaden efter lämning (idag är det snö och ljust här). Solhälsningarna när jag kommit hem igen. En uppfriskande dusch efteråt. Sedan kan dagen börja.

Jag är så mycket piggare nu. Så länge jag får sova till 6 är det inga problem att komma upp ur sängen. Jag studsar inte upp (det har jag aldrig gjort, jag är seg på morgonen), men jag kommer upp utan svårigheter.
Jag fryser inte längre. Känner att hållningen börjar bli rakare. Huden är inte lika torr. Utslagen i ansiktet har inte lagt sig än, men jag vet att det kommer att bli bättre. (Det är uppenbarligen inte enbart gluten som ger röda utslag.)
Jag märkte inget i början av december, när jag var sådär ny-vego-frälst igen. Kanske behövde jag den där perioden just då också. Sedan gick det snabbt utför.
Magen är kraschad igen. Inte för baljväxternas skull (jag tål dem), men för kolhydraterna. Jag har levt på ris, bönor, linser, thaimat, choklad, frukt, potatis, sojamjölk och mycket dadlar, russin, gojibär och gu’ vet allt. Suget triggades hela tiden. Jag var konstant hungrig. Nu så här i efterhand är jag glad att jag tog tjuren vid hornen så fort som jag gjorde. Idag är jag mätt när jag ätit. Suget kommer ibland men då tar jag en tesked med kokosolja eller äter några lakritspastiller (Renée Voltaire har jättegoda sådana av ren lakritsrot, inget annat tillsatt).
Jag har beställt Neemkapslar och Pau D’Arco-te för att få det som fastnat i mage/tarm att släppa taget. (Jag hoppas slippa dricka svart valnötstinktur igen. Fy som det smakade!) Det är en hemsk jobbig process när magen strular och gör ont hela tiden. Det har tidigare fått mig att tro att jag inte tål än det ena eller än det andra (och nu syftar jag till när jag äter rätt), men egentligen är det bara så att läkningsprocessen tar tid. Magen reagerar kanske inte på något speciellt jag ätit just då. Den reagerar för att den är skadad. Och kroppen reagerar (på allt möjligt) för att tarmen läcker. Det är därför jag bör undvika kaffe, alkohol, mejeriprodukter, mjöl och socker för det sätter igång saker i kroppen som jag inte riktigt hanterar. Jag blir orolig, nervös och får inflammationssymtom.
Så nu när jag vet allt detta är det helt enkelt upp till mig, att se till att jag underhåller det som fungerar. Små avsteg är naturligtvis ok, men att det då inte bli en ovana som hänger med var och varannan dag.

Jag tackar min kropp för att den talar om för mig vad den behöver!
Jag tackar min kropp för att den bär mig varje dag!
Jag tackar min kropp för att den är min!

Jag lägger upp den här (framgooglade) bilden igen för att den gör mig så glad.
Det är härligt med rörelse.

Längtan efter rörelse

Etiketter

rörelse, skogspromenader

Idag är det dags att ta sig an Lottas utmaning, att lista mina positiva/ljusa sidor. Det måste ju bli lite balans här. ;-)

1.
Jag är bra på att uttrycka mig i text. Kanske syns det inte här i detta sammanhang, men att skriva har alltid varit min grej. Dock måste det förstås till lite inspiration för att det ska bli bra.

2.
Jag tar in saker som inte andra gör. Jag minns saker som kan verka triviala för andra, men kanske är till hjälp när man minst anar det. Det ligger i min högkänsliga natur. Inte alltid en fördel då det är ganska jobbigt att ta in allt i när jag är i ett större sällskap av människor.

4.
Jag är intuitiv. Vet oftast vad jag ska göra för att följa mitt hjärta. (Det fungerar så länge jag inte låter mig överrumplas av negativitet och stress = obalans)

5.
Jag är väldigt lätt att ha med att göra. Jag är öppen och lättpratad. (Dock är jag inte den som håller låda bland tystlåtna människor.) Har aldrig haft något att dölja och säkert tycker många att jag borde vara mer privat. Själv ser jag det ändå som en positiv egenskap att våga öppna sig. Har svårt för slutna människor som enbart kan kallprata. Därmed menar jag inte att jag avslöjar allt för första bästa. Jag är bara inte Hemliga Arne.

Jag utmanar ingen men om någon vill anta utmaningen, be my guest. :-)

Idag har varit en sån där härlig söndag. Vi tog en lång skogspromenad innan lunch. Det var friskt ute och vi hann hem precis innan det började regna. Jag känner i hela kroppen att det måste bli fler sådana här helgaktiviteter. Längtar ut i skog & mark. Längtar efter att få röra på mig. Det riktigt spritter i kroppen nu.
Jag har bestämt mig för att ge mig ut på riktiga stenålderpromenader framöver. Låta det som finns i naturen bli mina träningsredskap. Och allt ska vara lek. När man får vara lekfull blir träningen rolig och inte ett tråkigt måste. Nu får det bara skynda på att bli lite varmare. Våren är så efterlängtad. Men idag kändes det nästan som vår. Till och med fåglarnas sång lät vårlik.
Tror att det var bra att jag gick tillbaka till min gamla kosthållning och därtill dragit ner kraftigt på kolhydraterna. Det märks att det gjort gott i kroppen. Tiden innan jag vände var jag konstant trött, orkeslös och jag frös hela tiden. Jag är fortfarande frusen men inte så där ändå in i benmärgen som jag var ett tag. Som sagt, man ska lyssna till sin egen kropp. Inte lyssna till sådant som fungerar för andra. Viss kost har sin tid och sin plats, men nu är det detta som fungerar. Punkt.

 

På väg igen

Etiketter

candida, sockerberoende, sockerfritt, studier

Vet inte hur många gånger jag upprepat mig nu, men det verkar vara så att varje gång jag skriver ett inlägg som det förra så vänder vindarna.
Jag satte mig med arbetet i tisdags och kände bara hopplöshet. Bestämde mig för att ge mig själv en stunds reiki först och återgick till arbetet sen. Plötsligt var jag bara inne i det och det var inte så svårt. Jag jobbade på och gjorde klar hela informationssökningsuppgiften (förutom sista frågan) igår. Den sista (svåraste) blev jag klar med idag. Nu är jag alltså färdig. Ska bara korrekturläsa och sedan skicka in. Vet inte vad som hände, men det är en underbar känsla och så härligt att få hela helgen inklusive morgondagen ledig. Lovade att unna mig en egen dag, fast W får dela den med mig. Gav honom ledigt och han hade önskemål om fika på stan så det får det bli. Det lilla ljuva i tillvaron ni vet. Och två som blir nöjda & glada är bättre än en. Jag ger mig själv en ”större grej” längre fram istället. Troligen är jag än mer värd det efter nästa kurs. ;-)
Jag tror att allt rabalder i helgen och i måndags handlade om att hjärnan var offline i några dagar. Vad det än var så kopplade jag ner. Kunde varken tänka eller göra något konstruktivt. Och nu vet jag att det inte var ägget för jag drack kaffe idag igen, men bara med lite kokosolja och sojamjölk. Fick en mikrovariant av reaktionen jag fick i lördags. Diverse andra symtom från tarmen säger mig att det nog handlar om läckage igen. Tarmen var väl inte heller helt läkt (såklart) och så smäller jag i mig en massa kolhydrater och andra gifter utan hejd. Det var förstås inte oväntat. Som jag skrev i en kommentar förut, det är dumt att överge sådant som fungerar. Men nu har jag bara att se framåt och inte bakåt. Sockerberoendet har vaknat till liv igen och lösningen är att hålla sig till en någorlunda candidadiet, vilket för mig innebär paleo. Det fungerade förra året och bör göra det nu med.

Jag tror att mina solhälsningar och yin yogan resp. Iyengaryogan varit med och påverkat en del också. Kroppen känns lite mer levande efter att ha fått röra mer på sig. Faktiskt har jag hunnit med att promenera en halvtimme tre dagar på raken också. Det är så skönt samtidigt som det ger ork till att ta tag i andra saker.
Jag får inte tappa det nu!

Jag sträckläste Di Leva-boken (ni som följer mig på Insta såg kanske att jag lånade den häromdagen) och blev klar med den igår. Boken gjorde mig glad och det var förstås väntat. Jag blev inspirerad därtill. Det får mig att än mer tänka på hur viktigt det är att följa sitt hjärtas väg. Han berättade om hur han blev sjuk varje gång han avvek från ”sin väg”. Och visst är det väl så. Även om jag själv inte fått lika markanta besvär så har de ändå funnits där. Hela livet fram tills dess att jag fann KY och vägen började ta form. På riktigt. Det är naturligtvis långt att gå än (och diverse symtom knackar på dörren titt som tätt), men idag är det lättare att följa de tecken jag är ämnad att se. Det är lättare att följa min egen stig utan att snegla för mycket åt annat håll. Det är väl därför jag väljer att hålla mig undan när energin är låg, för att vare sig påverkas eller provoceras av omvärlden.
Boken får mig också att tänka på hur vi dömer andra. En människa som Di Leva ses inte av alla som en vanlig människa av kött & blod. Det är svårt att ta in att en (offentlig) person, som därtill sprider glädje och andliga budskap, inte är som på scenen privat. Är någon det? Och därför var förstås den där ryktsspridningen väldigt tacksam. Någon säger pip och så är skvallret i full gång. Någon känner någon som…
Jag minns att det för ett antal år sedan gick rykten om Dalai Lama också. Fruktansvärda sådana, utan grund. Kanske är det ett sätt att frigöra sig själv från ”synd” genom att smutskasta det som ses helgonlikt?
Slutsats: det är sannerligen ingen dans på rosor att vara ”kändis”. Å andra sidan är det vi själva som gör valet att döma. Vi gör valet att tro på sådant som sägs och skrivs om personer vi inte ens känner. Sedan kanske vi därtill gör valet att sprida detta vidare, i förvanskad form. Det är lite tänkvärt så här en torsdagkväll.

2015 startade i full galopp

Då kommer den där perioden igen, när en stor våg av saker som ska göras nästan dränker en. Ledigheten kom, gick och glömdes nästan bort på vägen.
Skolstarten var minst sagt kaotisk. Pang på och ingen tid att andas. Klassifikation är verkligen inte skoj. Åtminstone inte när man inte får tiden man behöver. 7,5 poäng borde varit minst 15 p för att man ska få en rimlig chans att lära sig något.
Med tanke på allt som ska göras framöver blir det nog lite tid här och det är även anledningen till att jag sällan syns i kommentarsfälten. Jag läser och vill så gärna svara men tiden finns inte… och jag tappar så lätt fokus.

I lördags drack jag en paleolatte (eller ägglatte om du så vill). Tänkte att det kunde vara gott efter en lång paus. En stund senare fick jag ont i magen, kände mig jättekonstig, fick huvudvärk och lite senare fick jag ont i öronen. Det blev bättre på kvällen, men på morgonen var det än värre. Hjärnan kändes svullen (liknande symtom jag får efter allergisk reaktion av glutamat), jag mådde illa, magen värkte och jag kände mig desorienterad. På eftermiddagen var mina halsmandlar hårda som två små studsbollar och jag var så trött att jag kunde somnat stående (men tentan som väntade idag sa nej till vila). Symtomen har mildrats sedan dess, men magen är fortfarande ”skum” och jag känner mig inte helt med i matchen. (Att skriva tenta på det var ingen höjdare. Jag borde kanske tagit den där tuppluren igår och stannat hemma idag med tanke på att frågorna var utanför mitt kunskapsområde. *efterklok*)
Så nu sitter jag här och analyserar igen. Kanske var det inte paleolatten som var boven i dramat. Jag tänkte att det kunde varit det råa ägget. Men när kroppen reagerar som på en virusinfektion är det kanske snarare något sådant. Idag blir man ju inte förkyld som förr, utan förkylningarna sätter sig i magen och ger en massa underliga symtom.
Jag hoppas att jag får sova ordentligt i natt för denna veckan finns inte heller tid till vila. Har ett slutarbete i klassifikationskursen som ska vara klart i veckan. Jag ber en stilla bön att jag hinner klart innan torsdag så jag åtminstone får en långhelg innan nästa kurs och termin 2 startar på måndag. Får jag fredagen ledig ska jag unna mig något speciellt. Vad vet jag inte ännu, men bara vetskapen är ett angenämt mål i sig som kan vara värt att kämpa för.

En månad på vegetarisk kost klarade jag, sedan kom köttsuget tillbaka.
Var det oväntat? Nej!
Det blir samma visa varje gång. Ibland håller det i sig längre, bland kortare. Och varje gång får det mig att känna mig misslyckad. Jag vill ju så gärna, men så blir jag inte mätt helt enkelt. Hur mycket olja jag än häller på maten blir inte kroppen helt tillfredsställd. Jag känner mig tröttare än vanligt (inte enbart pga skolarbete) och sötsuget blir starkare. Till det blir det konflikter hemma eftersom vegmat inte går hem varje dag. Det blir att vi får laga två olika rätter. Vi får båda stå i köket istället för att en kan avlasta och underhålla W.
Jag inser att paleokosten har fungerat bäst för mig. Således bör jag fortsätta på den vägen, men med mer vegetariskt och kött kanske bara en till två gånger veckan. Det bör fungera tills vidare.

Inte så uppmuntrande läsning kanske, men så ser det ut här just nu.
Lite inspirerad att röra på mig har jag blivit i vilket fall och tills dess att jag kan börja promenera igen har jag tänkt mig att göra 12 rundor solhälsningar måndag, onsdag och fredag (det är bra träning kan jag tala om som har träningsvärk sedan i lördags ;).

På tisdagar blir det yin yoga och på torsdag Iyengar. Att det är just dessa dagar är förstås inte så viktigt utan huvudsaken är att jag kommer igång med att röra mig lite mer. Planen är dock att helgen ska bli fri. Att jag ska kunna ta ”ledigt” från yogan utan dåligt samvete och ibland få möjlighet att ta sovmorgon utan att det blir stress pga att jag ska yoga innan vi ska iväg osv. Det känns som ett bra upplägg för stunden i alla fall.

Nu ska koka en kopp te och se ett avsnitt av serien jag följer innan det är dags att krama kudden.